Den upplysta Hammarbybacken är en kaxig uppstickare mot Stockholmshimlen där den tornar upp sig framför Hammarby Sjöstad och Sickla kanal. Förutom att Djurgårdens IF’s medlemmar tränar här huserar Hammarbybacken mängder av skidentusiaster, och numera även en världscuptävling, varje år. Men den här backen har en brokig historia – från väl använd hoppbacke till stängning på grund av dålig ekonomi till tillfällig hemmaarena för några av världens bästa åkare.

Sedan 2016 arrangeras Audi FIS Ski World Cup Stockholm årligen i Hammarbybacken och evenemanget har blivit en höjdpunkt för både åkare och en skidhungrig publik. Men det är inte så länge sedan som skidbacken varken hade lift eller snösystem. Och mätt med större mått är det heller inte länge sedan som Hammarbybacken hade en helt annan siluett.

– Jag kommer ihåg när man åkte förbi i bilen med mamma och pappa att det fanns en hoppbacke där men inte mycket mer, säger Mats Flodin, en av Djurgårdens IF’s mest trogna medlemmar.

1972 flyttade han med familjen till ett höghus i Rågsved ochfrån rummet på åttonde våningen kunde han se Högdalstippen. Efter ett tips frånen granne blev det otaliga resor fram och tillbaka för att gå upp och dra någrasvängar i den efterlängtade snön. Mats Flodin blev alpinfrälst.

– När de första decimetrarna snö kom gick man genom skogen och smög genom staketet och körde några svängar. Det blev grönt efter en där i backen, minns Mats Flodin.

1973 flyttade Djurgårdens IF till Hammarbybacken som sedan dess har varit klubbens hemmabacke. Det har runnit mycket vatten genom Sickla kanal sedan dess och Mats Flodin har hunnit göra sin 50:e raka tävlingssäsong. Han har redan 17 skiddagar den här säsongen trots en mild start på vintern i Stockholm, och han har ett okuvligt intresse för skidåkning och för att driva sporten framåt.

En man går uppför hoppbacken. Foto: Jan Ehnemark, 19 december 1950

– Jag har sett allt som byggts upp i Hammarbybacken och har suttit i styrelsen sedan 1990. Idag ansvarar jag för prepareringen av världscupen också, det är jättekul, säger den numera 62-årige skidentusiasten.

Flodin har sett hur Hammarbybacken utvecklats och byggts om, och byggts på. Men Hammarbybackens historia sträcker sig längre tillbaka än 1972. Redan 1919 anlades hoppbacken i Hammarbybacken och det var ett mecka för backhoppning i en tid då intresset för sporten var så stort att Sverige hade runt 150 hoppbackar runt om i landet. 1955 arrangerades Skidspelen i Stockholm, efter upplagorna Holmenkollenrennene och Lahtispelen i Norge och Finland, men snötillgången var dålig. För att få till backhoppningen i Hammarbybacken fraktades snö med tåg från Jämtland och Dalarna och snön bars upp i korgar av lediga brandmän som för besväret fick 10 kronor per dag.

Allt eftersom intresset för backhoppning avtog i Sverige och alpinskidåkningen fick allt fler anhängare fick också Hammarbybacken en ny skepnad. 1966 ersatte en enkel skidlift apostlahästarna och på 1970-talet påbörjades undersökningar för att se hur skidbacken kunde utvecklas.

1983 påbörjades arbetet med att höja backen med schaktmassor från bland annat bygget av Globen. Hammarbybacken fick också två släpliftar, en snökanon av lågtryckstyp, belysning och en rad servicebyggnader byggdes.

– När man byggde backen fick de betalt för tippningen så tippavgiften finansierade snösystemet och liften bland annat, säger Mats Flodin.

Men när backen skulle invigas fyra år senare lyste snön med sin frånvaro.

– De hade ambitionen att allt skulle vara färdigt innan de öppnade backen men sen kom tövädret så de hade inte öppet en enda dag under hela första säsongen.

Trots att backen växt från en höjd på 55 meter över havet till 87 meter och trots den nya anläggningen var det i längden svårt att finansiera drift och underhåll. Men det hade definitivt inte att göra med brist på engagemang.

– Jag var där klockan fyra en juldagsmorgon, då hade det äntligen blivit kallt, och alla gick på rulle och var där och startade upp snöläggningen, berättar Mats Flodin.

World Cup Stockholm 2017. Foto: Jonas Kullman.

Djurgårdens IF, som har rätt att bedriva vintersport i Hammarbybacken för allmänheten och för skidklubbar, bekostar drift och underhåll av både backe och byggnader, fram till 1998. Året därpå är det tydligt att mildare vintrar och höga driftskostnader gör det svårt för både Stockholms stad, som äger arenan, och andra entreprenörer som försöker, att hålla backen igång. Det blir till slut stopp på grund av ett vägbygge.

2000 stängs Hammarbybacken av helt på grund av vägprojektet Södra länken som byggs för att minska trafiken i centrala Stockholm och backen hålls stängd till och med 2003. När den öppnas igen 2004 är det fortfarande svårt att få ekonomin att gå runt.

– Det var bara röda siffror i början när vi körde driften och sen kom vi överens om att SkiStar skulle ta över helt.

Liftbolaget SkiStar tar över driften av Hammarbybacken från Djurgårdens IF efter godkännande från Stockholm Stad 2006. Numera driver bolaget en året runt-anläggning där tävlingsåkare, glada entusiaster och sommartid även för löpare och andra som vill nyttja backen, som idag mäter 93,5 meter över havet. Och Mats Flodins intresse och passion har inte kuvats av de många turerna. Inför den 30 januari 2018 kommer han att stå redo för att preparera backen för ännu en upplaga av Audi FIS Ski World Cup Stockholm.

– Det här är min själ på något sätt. Man är där klockan fyra på juldagsmorgonen och frun undrar om man är riktigt klok… Mitt liv har varit skidåkning och en stark vilja, det är därför jag fortfarande sitter med i styrelsen, säger Flodin och fortsätter:

– Jag får väl sprida lite av askan i Hammarbybacken också.

Tidslinje

1919

Hammarbybackens hoppbacke byggs och blir ett mecka för skidhoppning i Sverige där intresset för sporten är stort. Rekordet i Hammarbybacken uppgår till hela 63 meter, trots att rekommenderad hopplängd “bara” var 50 meter.

1954 –1963

Djurgårdens IF driver backen genom ett avtal med Stockholms stad. 1955 arrangeras Skidspelen i Stockholm. Sverige tog idén till Skidspelen från folkfesterna Holmenkollenrennene och Lahtispelen i Norge och Finland och 1947 kördes första Skidspelen i Sverige. När det var Stockholms tur var det dock snöbrist och mängder med snö fraktades från Jämtland och Dalarna med tåg till Hammarbybacken. Där bars snön uppför backen i korgar av lediga brandmän till en ersättning av10 kronor/dag. Det finns runt 150 hoppbackar i Sverige på 1950-talet.

1960

Under1960-talet tar den alpina skidsporten stora kliv framåt och mängden utövare ibåde huvudstaden och ute i landet ökar kraftigt.

1966

Hoppbacken är stängd men genom ett privat initiativ sätts en enkel skidlift upp i backen.

1967

Planer börjar gro! Ett gäng klubbmedlemmar från Djurgårdens IF föreslår att man ska använda tippmassor från olika byggprojekt i Stockholm och använda tippavgifterna för att finansiera utvecklingen av en skidbacke.

1970

Under året görs ett antal utredningar på lämpliga tippområden i Stockholm ochslutligen beslutar Stockholms stad att bolaget SIAB ska få uppdrag i att genomföra ett projekt som bygger på idén från 1967.

1983

Backbygget påbörjas och till det hör även två släpliftar (som tar cirka 2 gånger 1200 personer/timme), anläggning för snökanoner av lågtryckstyp, belysningsanläggning, servicebyggnad med kiosk, toaletter, värmestuga och en garage- och verkstadsbyggnad. Backen ska få tre nedfarter och arbetet beräknasvara klart 1987.

1988

Det är dags för Hammarbybackens skidanläggning att öppna. Dock ett år efter planen. Säsongen 1987 var snöfattig och öppningen av Hammarbybacken fick vänta till 1988. Djurgårdens IF, som följt ombyggnationen på nära håll, flyttar tillbaka till Hammarbybacken efter att under byggnationerna haft sin verksamhet på Högdalstoppen. Hammarbybacken har fått ny höjd: 87 meter över havet.

1988–1998

Djurgårdens IF får rätten att ”bedriva vintersport och annan fritidsverksamhet för allmänheten samt i den egna och andra föreningar”*. DIF står för kostnaderna gällande drift och underhåll av området, som de arrenderar av ägaren Stockholm Stad. *Citat frånDjurgårdens IF’s hemsida

1999

Stockholm stad har inte hittat finansiering för fortsatt drift under de milda vintrarna och inte heller för utveckling av teknisk utrustning som varit nödvändig för att kunna fortsätta driva anläggningen. Några entreprenörer har på uppdrag försökt att hålla igång men misslyckats med att få ekonomi iverksamheten.

2000

Bygget av Södra länken, som ska leda bort trafik från centrala Stockholm, påbörjasoch Hammarbybacken stängs. Bygget tar tre år och det dröjer till 2004 innan det kan bli någon aktivitet i Hammarbybacken igen.

2004

Stockholmstad och Djurgårdens IF samarbetar återigen för att få ordning på driftoch underhåll. Men ekonomin är svår att få ihop och diskussioner leder till att liftbolaget SkiStar kommer in i bilden.

2006

Efter godkännande från Stockholm Stad tar SkiStar över driftansvaret förHammarbybacken från DIF och en rad investeringar görs. Anläggningen utvecklastill en året runt-anläggning.

2007

Backen blir högre igen och efter påbyggnad når Hammarbybacken dagens höjd över havet: 93,5 meter.

2014

Hammarbybacken tilldelas en världscuptävling 2016 som ska arrangeras av VM-bolaget Åre 2019.

2016

Världscupen i parallellslalom anordnas i Hammarbybacken. Det blir en publiksuccé med fullsatta läktare där svenska skidfans får se Maria Pietilä-Holmner, Frida Hansdotter och André Myhrer på pallen.

2017

Den 30 januari går andra upplagan av Audi FIS Ski World Cup Stockholm i Hammarbybacken. Återigen är läktaren fullsatt och Mattias Hargin vinner hemmapublikens hjärtan när han kniper en tredjeplats bakom Linus Strasser och Alexis Pinturault. Hargin kallar tävlingen ”En av höjdpunkterna på världscupturnén”.

Mer information om Hammarbybacken och Audi FIS Ski World Cup Stockholm finns på hemsidan worldcupstockholm.com. Där kan du också köpa biljetter till världscuptävlingen i Hammarbybacken 30 januari 2018.